Lite förenklat kan man säga att vi människor kan befinna oss i tre olika motivationssystem – system som styr oss och vad vi väljer att göra. Modellen som skapats av Paul Gilbert består av det röda hotsystemet, det blå utforskandesystemet och det gröna trygghetssystemet.

Fördelen med att vara medveten och ha kunskap om de tre systemen är att vi kan vara observanta på oss själva. Är det något av systemen som dominerar? Skulle vi i så fall bli hjälpta av att lyckas aktivera något av de andra?

  • Hotsystemet – det röda

Nyckelord: Rädsla, ilska, försvar och minskad empatisk förmåga.

I det röda systemet är kroppen och vårt medvetande inriktat på att hantera olika former av hot vilket ökar pulsen och gör oss spända. Det blir svårt att se andra människor och ta in andra perspektiv.

I det röda systemet minskar arbetsminnet, vår kreativitet och förmåga till samarbete. Vi hamnar lätt i konflikter, blir undvikande och aggressiva. Vi kan känna underkastelse och får begränsad uppmärksamhet.

I det röda systemet utsöndras adrenalin och stresshormonet cortison.

 

  • Utforskandesystemet – det blå

Nyckelord: Prestation, aktivitet, nyfikenhet och entusiasm.

Det blå systemet har historiskt gett oss energi till att samla in mat, skapa sexuella kontakter, forma allianser, ringa in territorier och lagra det vi samlat genom att skapa ett hem. I dag handlar det mer om att arbeta, finna en partner och att träna. Det är aktiviteter som stimulerar behagliga känslor, fungerar som belöning och gör oss motiverade att vilja ha mer.

Men det finns också andra mer kortsiktiga belöningar, till exempel att bli accepterade av andra, att ha makt, pengar, information, kontroll och kompetens. Den här typen av belöningar skapar begär och rastlöshet. Vi vill bara ha mer och mer.

Det blå systemet kan leda till att vi fokuserar på status och det materiella, det vill säga olika former av beroende som vi tror ska leda till långvarig lycka.

I det blå systemet utsöndras dopamin vilket gör oss trötta och ställer krav på återhämtning.

 

  • Trygghetssystemet – det gröna

Nyckelord: Samhörighet, välmående, förnöjsamhet, lugn och trygghet.

Liksom det röda hotsystemet är trygghetssystemet konstruerat för att skydda oss, men här snarare genom omvårdnad, omsorg, vänlighet och anknytning.

Det gröna systemet aktiveras när vi känner att vi betyder något för andra och när andra bryr sig om oss. Vi visar varandra vänlighet, hjälpsamhet och stöd i stället för kyla och kritik. Det indikerar att vi kan känna oss trygga.

När trygghetssystemet är aktiverat stimuleras funktioner som planering, kreativitet och arbetsminne. Vi blir bättre på att reflektera, klarar av att se flera perspektiv och fattar bättre beslut.

Det gröna systemet aktiveras av att det frigörs oxytocin, ett lugnande hormon som stimulerar vårt omsorgsbeteende.

 

Systemen i balans

När vi är i balans aktiverar och minskar vi de olika systemen utifrån vad som är mest funktionellt utifrån aktuell situation. Nyckeln till att känna balans är att kunna reglera oss själva när något av systemen blir överstimulerat.

Exempel:

När det blå systemet är överbelastat och vi känner oss stressade och överstimulerade behöver vi ta en paus, kanske ta en promenad och på så sätt aktivera det gröna systemet. När vi känner oss illa till mods eller oroliga kan vi ringa en vän och lugna ner det röda hotsystemet till förmån för det gröna.

Generellt handlar det om att minska upplevelsen av hot (det röda) genom att öka upplevelsen av lugn och trygghet (det gröna) för att sedan vilja utforska nya områden och möjligheter (det blå).